|
|
Förstås ser inte alla chefer inom äldreomsorgen samma sak. Men för att veta mer om dessa så kommer jag att träffa några här under senvåren. Här om dagen träffade jag en chef på Kattrumpstullens äldreboende i Stockholm. Ett äldreboende som drivs av en stiftelse utan vinstintresse.
Maria Ivarsson på Kattrumpstullen tycker att det delvis finns en konstig attityd till alkohol inom äldreomsorgen. Att den som vill dricka alkohol ska få göra det är förstås en självklarhet, men personalen behöver kolla mer på orsaken till varför boende vill dricka.
Ett exempel är en boende som varje dag vid halv fem tiden ville dricka öl på ett sätt som gjorde att det ofta blev problematiskt. En eftermiddag tog Maria med denna boende på en aktivitet utanför boendet. Den dagen nämnde inte den boende någonting om öl vid halv fem tiden. För många boende kan viljan att dricka alkohol komma sig av bristen på stimulans och uppmärksamhet.
För mig låter detta som samma resonemang som ungdomsföreningar ofta använder. Tesen är då att ungdomar som är engagerade med någonting (vad som helst), har mindre tid och lust för att dricka alkohol. Kanske gäller denna tes även äldre?
Maria menar att i en del fall kan man spara många års aktiva levnadsår för de äldre genom att på ett smidigt sätt hitta orsaken till varför en boende vill dricka så mycket alkohol, och då arbeta med orsaken. Detta utan att behöva moralisera eller förbjuda någon att dricka alkohol.
/Oskar Jalkevik
Arbetet med alkohol i äldreomsorgen går bra. Nu har jag bokat in flera intressanta personer som har olika roller inom äldreomsorgen för att lära mig mer om frågan. Planeringen för höstens konferens i ämnet har börjat.
I går läste jag Evy Gunnarssons arbetsrapport ”Vi får klara oss själva – Om hemtjänstens arbete med äldre personer som har missbruksproblem” från 2010. Titeln syftar inte primärt på att de äldre får klara sig själva, utan snarare att den personal som upptäcker alkoholproblem hos brukare inte får någon professionell hjälp av andra samhällsfunktion för att hantera situationen.
Rapporten bekräftar att Nocturum är rätt ute när det gäller att hitta ett outforskat ämne som behöver komma upp på agendan. Det finns väldigt lite akademisk forskning på ämnet. Det tycks också finnas otydligheten kring lagstiftningen, eller snarare tillämpningen av lagstiftningen. Olika hemtjänsten agerar exempelvis olika vad gäller att köpa alkohol till missbrukare. De sociala funktioner som normalt finns runt en missbrukare (tex missbruksvård och socialtjänst) vill gärna bolla över problemet på äldreomsorgen.
Problemen finns. Frågan är då vad lösningen är? Hur kan vi möjliggöra för äldre att dricka alkohol som vanligt, men samtidigt stötta och till viss del hindra, dem som dricker för mycket? Förhoppningsvis har Nocturum varit med och hittat en del av lösningen framåt senhösten!
/Oskar Jalkevik
Klicka här för att ladda ner rapporten ”Vi får klara oss själva”
Igår var jag träffade en Guy Lööv som är socialpolitisk ombudsman på PRO för att diskutera alkohol i äldreomsorgen. Ett intressant samtal laddat med både kunskap och värderingar.
Den nya lagen som i sommar möjliggör för äldreboenden att servera alkohol kommer inte göra någon skillnad. Alkoholen finns där redan idag, nu blir det mindre krångel kring den. Eftersom att alkoholen redan finns där idag så finns redan problemen. Ett dement person som inte själv inser att dess alkoholkonsumtion är ett problem för sig själv och för omgivningen är ett tydligt exempel på detta. Inom hemtjänst kan våldsamma brukare vara ett arbetsmiljöproblem
Utgångspunkten ska vara att den som vill dricka alkohol ska kunna göra det. På vissa äldreboenden går man i samlad grupp och köper alkohol. Ibland ordnar anhöriga med detta. I de allra flesta fall är det inget problem (samma som för de flesta åldersgrupper alltså). Men ibland blir det socialt eller medicinskt problem. Då ska personalens professionalitet komma in i bilden. De ska ha kunskapen att dels bedöma när alkoholen kan bli ett problem, men också att vidta åtgärder vid de tillfällena. Denna princip gäller förstås alla sjukdomar. Tyvärr finns inte alltid denna kompetensen.
Det var som sagt ett intressant samtal med Guy på PRO. Dessutom gav han tips på fler intressanta aktörer att fortsätta samtala med. Det ska jag absolut göra. Till hösten blir det dessutom ett seminarium i detta ämne!
/Oskar Jalkevik
Funderingarna går vidare kring människor som möter alkohol på jobbet. Jag har fastnat för äldreomsorgen. De har ett uppdrag som går ut på att göra livet så bra och naturligt som möjligt för människor som är i en utsatt situation. Vad detta innebär i praktiken är inte alltid lätt att veta.
I det här radioinslaget diskuteras frågan om alkoholister som har hemtjänst: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5052300
Ska hemtjänsten köpa ut alkohol till en person som helt klart dricker för mycket och hur ska hemtjänsten agera när de gör hembesök hos någon som är kraftigt påverkad av alkohol?
Vi kan konstatera att den som inte har hemtjänst är fri att köpa hur mycket alkohol den vill. Inom äldreomsorgen ska livet vara så vanligt som möjligt. Samtidigt har äldreomsorgen i någon mening även en vårdande funktion.
Jag har frågat en del vänner i branschen som ger olika syn på frågan om alkohol i äldreomsorgen. Vissa menar att man ger brukaren det dem vill ha, oavsett. Om en diabetiker vill ha mycket godis så ger man dem det, och kompenserar med ännu mera insulin.
Som tankesmedja ska man egentligen inte leverera lösningen men min spontana tanke är att personalen behöver kunskap om alkohol. På samma sätt som personalen måste genomgå en enklare utbildning (delegering) för att dela ut mediciner, så är det rimligt att personalen har kunskap om alkohol, som både kan vara substitut för en lugnande medicin, men samtidigt vara en stor fara.
I radioinslaget så säger en av deltagarna: ”Alla vet att Jeppe super men ingen frågar varför”. Ska personalen inom äldreomsorg söka svar på den frågan? Kanske finns det äldre som ökar sin alkoholkonsumtion när man blir mer ensam? Kanske finns det andra förklaringar? Om min hypotes om ensamhet stämmer så torde det vara där åtgärder sätts in.
Det lutar mot att Nocturum anordnar ett seminarium om detta under början av hösten. Mer info kommer!
/Oskar Jalkevik
Detta inlägg ska inte ta ställning för eller emot att det i sommar blir lagligt att servera alkohol på äldreboenden, utan att uppfylla kraven för serveringstillstånd.
Detta inlägg ska fundera över vad det innebär för personalen att det i sommar blir lagligt att servera alkohol på äldreboenden, utan att uppfylla kraven för serveringstillstånd.
På den här länken finns en intervju med en moderator riksdagsledamot som är positiv till lagändringen. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2983&artikel=5002626
Journalisten frågar vad det innebär för personalen, var på politikern svarar att det inte är någon skillnad eftersom att det inte ska vara krogverksamhet. När journalisten frågar om boende med missbruksproblem så konstateras att det finns i alla samhällsgrupper, inklusive boende på äldreboende. ”Upplever man att finns ett problem så ska man naturligtvis ta tag i detta”. Jag funderar vem ”man” är, vilket man får svar på i nästa mening: ”Äldreomsorgen består av fantastisk personal som kan signalera i tid när det finns problem”.
Slutsatsen blir att servering av alkohol på äldreboenden där med blir en form av personalfråga, i med att personalen får ytterliggare en sak som man förväntas signalera kring om det finns problem. En enkel lösning kan ju tyckas vara att personalen på äldreboenden får en kompletterande utbildning för att kunna se när någon har problem med sin alkoholkonsumtion, samt hur detta då bör hanteras.
Det behöver också redas ut ansvarsförhållanden. Om en boende dricker för mycket, har då personalen rätt att sätta stopp, ska de anhöriga göra det eller är det någon annan? Kanske kan man hävda att det in i det sista är individens ansvar?
Vilka agerar i denna fråga? Facket? Arbetsgivare? Politiker? Nocturum? 
/Oskar Jalkevik
Igår besökte jag Sveriges unga muslimers konferens i Stockholm. När samhället i övrigtnstår stilla så passar unga muslimer på att vara så aktiva dom bara kan.
Jag höll en föreläsning om alkohol med lite drygt 50 åhörare. Dom fick massa fakta på bordet och vi fick en del diskussion. Dels klassiska frågor som ”vad gör jag om min kompis dricker för mycket” men också om man kan påverka i alåkoholfrågan. Många menar att de gör skillnad med sin egen nykterhet.
Men alkoholfrågan är inte så viktig för muslimerna upplever jag. Den är så självklar i religionen. Tänk dig om någon ville starta en kampanj för att alla ska borsta tänderna, så tycker man det är en bra kampanj, men kanske lite för onödig och självklar för att man ska vilja engagera sig i det.
MEN samtidigt visar det sig att många av åhörarna tror att det finns alkoholkonsumtion och missbruk även bland muslimer. Hur ska man hantera detta? Hur når man de barn som far illa i dessa familjer.
EN ÅHÖRARE belyste problemet med exempelvis jobbmiddagar. Som muslim ska man inte sitta tillsammans med andra som dricker alkohol vilket är problematiskt. Det blir lätt att man stannar hemma. Kan fler alkoholfria miljöer vara ett sätt att förbättra integrationen med mellan muslimer och icke-muslimer?
/Oskar Jalkevik
Klicka här för att se konferensen i efterhand på webbTV
Här kan du följa Nocturums seminarium alkohol, islam och nykterheten. Du kan också följa seminariet via #nocturum på Twitter.
I koranen framgår tydligt att man inte ska dricka alkohol. Man ska heller inte förvara alkohol eller i någon form tillhandahålla det för någon annan. Man ska också avstå från drycker med små mängder alkohol, så som lättöl. Hur påverkas det svenska samhället av att en så pass stor grupp totalt avstår från att dricka alkohol? Hur påverkas den muslimska traditionen av att en del muslim ändå väljer att dricka alkohol, när man exempelvis umgås med sina svenska arbetskamrater? Muslimer i Sverige samlar kanske fler nykterister än vad de stora nykterhetsorganisationerna gör. Vad har den svenska nykterhetsrörelsen att lära av muslimerna?
Samtalet modereras av Stig-Björn Ljunggren. Utöver inbjudna paneldeltagare så kommer det finnas en tom stol i panelen där någon från publiken är välkommen att sätta sig för att delta i samtalet.
Arrangör: Idécentret Nocturum.
Tid och plats:
Onsdag 21:a mars klockan 15:00 – 18:00 på Bryggarsalen, Norrtullsgatan 12N, Stockholm. Vägbeskrivning.
Anmälan till info@nocturum.se senast 16 mars. Seminariet är kostnadsfritt. Seminariet kommer även att sändas live på Nocturums hemsida. Ingen föranmälan krävs för att följa seminariet över Internet.
På agendan:
15:00 Introduktion till ämnet
Oskar Jalkevik, Nocturum
15:15 Att vara ung och nykter muslim i Sverige
Mohammed Kharraki, ordförande Sveriges unga muslimer
15:45 Paus med fika
16:00 Om muslimer som dricker alkohol
Pa Modou Badjie, Studieförbundet vuxenskolan
16:45 Vad kan nykterhetsrörelsen lära av den Muslimska rörelsen? (och tvärt om?)
Maj Eriksson, NBV
Omar Mustafa, ordförande Islamiska Förbundet i Sverige
Erina Almgren, ordförande Sverige Blåbandsungdom
17:30 Frågor från publiken till alla i panelen
18:00 Avslutning
Klicka här för att se eventet på Facebook
Klicka här för att ladda ner inbjudan som PDF-fil
Missa heller inte vårt seminarium Utmanande perspektiv på alkoholfrågan 14/3
Klicka här för att se konferensen ”Utmanande perspektiv på alkoholfrågan” i efterhand
Klicka här för att ladda ner Stig-Björn Ljunggrens uppsats ”Utmanande perspektiv på alkoholfrågan”
Du som inte kan medverka på seminariet på onsdag kan följa det live på www.nocturum.se
___________________________________________________________
Samtalet om alkoholfrågan behöver breddas. I detta seminarium struntar vi i nivån på alkoholskatten och systembolagets vara eller inte vara. Istället får vi veta vad som hände när Stig-Björn Ljunggren glömde hälla i Gin i sin ”Gin & Tonic”.
Idécentret Nocturum har låtit statsvetaren Stig-Björn Ljunggren skriva en uppsats för att belysa nya och outforskade perspektiv på alkoholfrågan. Stig-Björn erbjuder ett flertal spännande dimensioner på frågan som diskuteras tillsammans med etablerade forskare och folkbildare inom alkoholområdet. Hur har alkoholdiskursen utvecklats under decenierna? Har den utvecklats över huvud taget eller är det ständigt samma aktörer som agerar på ungefär samma sätt? Finns det några trender och epoker inom alkoholpolitiken? I vilken epok befinner vi oss just nu? Andra ämnen som diskuteras är den dubbelmoral som ofta finns runt alkoholfrågan, samt hur samhället bör agera den dag som forskare definitivt hittar ”alkoholistgenen”.
Samtalet modereras av Sofia Modigh. Utöver inbjudna paneldeltagare så kommer det finnas en tom stol i panelen där någon från publiken är välkommen att sätta sig för att delta i samtalet.
Tid och plats:
Onsdag 14:e mars klockan 15:00 – 18:00 på Bryggarsalen, Norrtullsgatan 12N, Stockholm. Vägbeskrivning.
Anmälan till info@nocturum.se senast 10 mars. Seminariet är kostnadsfritt. Seminariet kommer även att sändas live på Nocturums hemsida. Ingen föranmälan krävs för att följa seminariet över Internet.
På agendan:
15:00 Introduktion till samtalet
Oskar Jalkevik, Nocturum
15:15 Genomgång av uppsatsen
Stig-Björn Ljunggren, statsvetare
15:45 Har Stig-Björn en poäng?
Håkan Leifman, CAN
Per Leimar, IOGT-NTO
16:30 Paus med fika
16:45 Diskussion om utvalda perspektiv i uppsatsen
Gabriel Romanus, alkoholpolitiskt forum
Linda Engström, UNF
17:30 Frågor från publiken till alla i panelen
18:00 Avslutning
Klicka här för att se eventet på Facebook
Klicka här för att ladda ner inbjudan som PDF-fil
Missa heller inte vårt seminarium Alkohol, Islam och och Nykterheten, 21/3
Det finns många som avhåller sig från alkohol därför att de ”har det i släkten”. Antingen kan det vara den nära konfrontationen med alkoholens baksida i form av nära släktingar som ”trillat dit”, eller så är det också rädslan för att själv vara predisponerad för dryckenskap.
Det handlar om gener.
Går vi igenom forskningen om det ärftliga så är den inte glasklar i meningen att det går att förutsäga vem som ”trillar dit” och vem som inte gör det. Omständigheterna är också viktiga.
Låt oss då tänka oss att vi i framtiden har en möjlighet att ”gentesta”
vilka som har hög risk att bli alkisar. Hur ska vi då argumentera för och mot sådana tester?
Rent teoretiskt? Om vi kunde peka ut riskgruppen, borde vi inte göra det, eller åtminstone erbjuda dem en prognos, för att de själva ska kunna vara vaksamma över sjukdomsrisken? Eller kanske gå ännu längre, och betrakta denna sjukdom som så pass allvarlig att vi kräver någon form av uppföljning med regelbundna kontroller eller drogtester? Frivilliga restriktioner i form av försiktighet?
Eller kanske vi ska börja med informationsflödet.
Länge har upplysningen om alkoholens faror präglats av att hela befolkningen bombats med information. De politiska besluten har riktats mot alla, trots att det är en ganska liten grupp som ställer till med mest problem.
Dessutom är en av kommunikationens landvinningar på senare år det som kallas för ”microtargeting”. Istället för att bomba alla med ICA-reklam som ser lika ut så försöker avsändarna hitta fram till mottagarna med budskap som är specialanpassade för just deras behov och vardagsförståelse.
En del av detta är också förstås att medborgarna allt mer identifierar sig som partikulära, snarare än ”folket” i allmänhet. Vi har börjat tänka i termer av ”stamtillhörighet” snarare än ”nationstillhörighet”.
Så varför inte hjälpa människor att självdiagnosticera sig även när det gäller sina framtida risker?
Det handlar också om att visa respekt för människors olikhet. Det kan förvisso vara begripligt att ha lördagsstängt för att minska antalet misshandlade, men varför ska inte den skötsamme kunna inhandla sitt dryckjom under lördagshandeln?
Argumentet mot att människor ska kunna pekas ut som potentiella beroendemänniskor är förstås att det kan upplevas som kränkande.
Men är det inte mer kränkande att peka ut hela befolkningen som potentiella alkoholister? Och inkräkta på deras frihet därför att några inte klarar sig?
Jag har inte tänkt klart. Men tycker det är värt att diskutera.
/Stig-Björn Ljunggren
Finns det några tydliga markörer för att ett nöjesdrickande är på väg att gå in i ett beroendedrickande?
Låt mig fortsätta att spinna lite på temat från min förra blogg.
Ett tydligt tecken på ett farligt drickande är när levern sväller upp och lätt går att palpera med de egna fingertopparna under revbenet. Det är vad jag fick lära mig av en läkare en gång. Jag vet inte om det stämmer, men har haft det som en yttersta rågång mot träsket. Och som jag skrivit tidigare, det finns dem som hävdar att den som börjar vilja ta vita veckor eller vita månader kanske signalerar ett skadligt beroendedrickande.
Själv skulle jag som sagt hävda att den vita perioden är ett sätt att öka njutningen. Även de simpla sakerna, som att inte dricka vatten när man är törstig, eller vänta maximalt innan man går på muggen, är utmärkta metoder att göra simpla saker mer njutningsfyllda.
Eller ta det där med sex. I böckerna om ”Kärlekens Tao” förespråkar taoisten Jolan Chang metoden att skapa ett verkligt njutningsfullt liv genom att utöva strängt kontrollerat sex. Mannen skulle spara på sina utlösningar till ungefär var tredje gång.
Själv skulle jag nog hävda att den vita veckan/månaden inte behöver handla om en varningssignal, utan att det lika gärna handlar om att nollställa instrumenten, att skapa ett sug efter något åtråvärt. Den som äter ostron varje dag har inte samma nöje.
Frågan är om det fungerar åt andra hållet. Att den nyktre kan få utbyte av att ta ett glas? Att ”trilla dit” under en period och leva som en mugglare på hög kant? Ungefär som icke-rökaren trillar dit och ”feströker” eller tar en cigarr på dotterns bröllop? Blir nykterheten mer trivsam genom en och annan syndig period? ”Jag har en svart vecka”, sade nykteristen och sköt upp kepsen i nacken….
Jag har hört nykterister tala med viss avsky om hur de av misstag fått i sig alkohol. Eller vet att drinkare plötsligt kan sluta upp, och sen leva ganska gott som ”vit” på sina ljusa och svarta minnen från drinkarperioden.
Min farfar gjorde så. Han var ganska glad i drickat men efter en rejäl supsväng i dryga 70-årsåldern blev han absolutist. Inte en droppe. När vi åkte runt och hälsade på släktingar och andra skandinaver i Canada blev han gång på gång erbjuden ett glas. ”Du kan väl smaka”, försökte alla truga. Farfar svarade: ”Jag vet hur det smakar….”
En lösning skulle förstås vara en tillvaro där det inte svänger mellan svart och vitt, utan där vi alla tar ett glas ibland, men nöjer oss med att dela en flaska till maten, och inte en box innan sängdags, att vi tar en öl på fredag utan att behöva köpa en back till på lördag förmiddag.
Jag är inte säker på att det är lika bra, eftersom det suddar ut kontrasterna. Och skulle troligtvis leda till en gradvis ökning av konsumtionen utan att det märks. Poängen med lördagsgodis är ju att det blir en rejäl karnevalisk sockerchock en bestämd dag i veckan. Och att det leder fram till ett lätt godisäckel efter en stunds mölande.
Nej, kanske ligger den verkliga njutningen i svängningarna mellan ytterligheterna. Den drickandes glädje och påföljande Ågren, nykteristens känsla av renhet och sorg över att inte dela de drickandes rusiga njutning. Det är gränsöverskridaren som kan vittna om alla sidor.
/Stig-Björn Ljunggren
|
|
Kommentarer