I samma artikel beskriver en filialchef alkoholens roll i Byggbranschen så här: ”Taklagsfester och en grabbig attityd kring spriten lever fortfarande kvar. Få kvinnor och liten mångfald har bidragit till att den har bevarats. Han minns en ny, ung chef som sade ifrån när några satt i ett projekt och drack starköl en fredagseftermiddag. Han blev utfryst och killarna pratade knappt med honom under en period. Det har funnits mycket jargong om att man ska klara en bra fylla och ändå jobba som en karl dagen efter.”
Detta exempel från byggbranschen tror jag känns igen även i familjer och i helt andra branscher. Attityder som verkligen gör mer skada än nytta. Att häckla eller frysa ut den som inte dricker alkohol är lika intolerant som att vara rasist. Hur ska man göra för att något som i grunden är positivt – tillhörighet och identitet – inte ska bli ett verktyg för intolerans? Är det bättre självkänsla som är svaret? Eller vad?
Det är klart att det är bra att alkoholkonsumtionen inom byggbranschen tas upp, men det känns lite som gårdagens nyheter. Idag kör ju nästan alla bil till och i arbetet, och att det skulle supas speciellt mycket på byggarbetsplatserna tror jag bottnar i hur det var förr. Tycker inte att det nuförtiden finns någon skillnad där, har själv varit med och vidtagit åtgärder efter att arbetskamrater uttryckt oro för någon kollega. Stolt nykterist.
Tack för ditt inlägg. Jag blev själv förvånad över att det var en aktuell fråga i tidningen ByggIndustrin. Just därför ville jag ta upp den. Det är lätt att tänka att så där var det förr, men tidningens poäng är ju att det är aktuellt nu.
Min huvudpoäng i inlägget är dock att de lätt blir en omedveten intolerans mot nykterhet om ”alkoholkulturen” blir väldigt starkt.
Gillar att du skriver under med ”Stolt nykterist”.
/Sofia, Nocturum